klar med kapitel 31!

1996 ord idag. Totalt 115 283 ord. Det ska vara mer än hälften, och efter en snabb koll i min planering ser jag att jag borde kunna stryka tre stycken kapitel därifrån. Det är också bra. Det börjar mer och mer kännas som att boken kommer att landa någonstans under 200 000 ords-strecket.

Nästa kapitel (som jag faktiskt tjuvstartade på igår på bussen)har jag döpt till Blinda Män. Men ni kan simma lugnt, det har nämligen inget med feminism att göra.

svårt att sova.

jag gick och la mig för tidigt, så istället för att somna låg jag och blev piggare och piggare. Jag tog och fixade diskhon som var igenkleggad, jag diskade mina matlådor, jag tog en promenad runt ålidhem. men jag lyckades ändå inte somna.

Jag tänkte kanske sätta mig att skriva på min bok, men jag kände mig inte riktigt sugen så det jag tog och gjorde var att skriva på något annat. Det är en helt spontan och väldigt kort historia som bygger väldigt löst på en eller två karaktärer jag förhoppningsvis kommer att börja skriva om nästa år. Den här korta historien innehåller inga spoilers (tro det eller ej) och det som står skrivet här ska inte tolkas som kanon. Allting är än så länge på en idé-basis och den här historien är helt enkelt något som kanske skulle kunna ske med karaktärer som kanske inte ens kommer att vara med längre när jag börjar skriva på riktigt.

till slut vill jag påminna om att det här är ett första utkast, med ofärdiga karaktärer i en outvecklad värld, som dessutom är skriven mellan kl 06.20 och 06.45. Så bli inte förvånad om den är kantad med stavfel och kontinuitetsproblem.

Enligt legenden sökte Kung Ottoro, härskaren över det mäktiga kungariket Lesa, audiens hos den då blott tjugosexårige Morgoth sent på hösten under lövfestivalen år 614, Lesansk tideräkning. Efter nästan tio år av blodiga strider mellan Lesa och Morgoths imperium hade den till åldern komne Ottoro slutligen tvingats inse att det krig han utkämpade var ett som han inte skulle vinna och han var redo att låta Lesa underkasta sig Morgoths styre. Enligt de villkor som givits gav han sig av ensam till staden Pren, numera känd som Alistad, där Morgoth väntade på honom.

När kung Ottoro framträdde inför Morgoth föll han genast på knä, med pannan mot Prenpalatsets kalla marmorgolv, och bad den unge tyrannen skona resterna av kungariket Lesa och inte lasta dem för deras kungs synder. Han fortsatte med att svära sin eviga trohet till Morgoth och lämnade över nyckeln till den kungliga skattkammaren.

När kung Ottoro talat färdigt reste sig Morgoth upp från sin tron och slog kungen till döds med ett enda kraftfullt slag mot huvudet. Det sägs att den vita stenen färgades röd av den Lesanska kungens blod och att det var så som Morgoth kom att kallas för Morgoth Blodssten. Tre år efter kung Ottoros audiens hos Morgoth fanns inte en levande medlem kvar av kungens blodlinje och av det Lesanska kungariket återstod bara brända skogar och ruiner. De få Lesaner som överlevde kriget flydde så långt bort från sitt forna kungarike som möjligt och levde i ständig skräck för att någon en dag skulle få reda på deras sanna härkomst.

När jag många år senare frågade Morgoth om händelsen sa han till mig att ett folk som låter sig styras av en sådan rädd gammal man inte förtjänar att få leva. Totalt dog över fyrahundratusen människor under det tretton år långa kriget.

att hålla en deadline 3

tja, just nu verkar det som att jag kommer misslyckas något monstruöst med att hålla deadlinen. Idag skrev jag 711 ord och de är de första sedan de 50 jag skrev förra tisdagen.

Detta beror till viss del på att det var tungt på jobbet förra veckan, att jag inte sov alls mellan fredag och lördag, att jag kollat på för mycket film och spelat en del fallout (dock inte alls i samma mängder som tidigare). Men största anledningen till att jag inte skrivit är att jag inte riktigt visste hur jag skulle börja kapitel 31. Som sagt, jag skrev femtio ord förra tisdagen men efter det var det stopp... ingenting hände... ingenting alls...

jag gick nätterna långa på posten och försökte fundera hur jag skulle lägga upp kapitlet, jag övervägde att skippa det helt, eller att hoppa över det för stunden och skriva 32 och sedan fylla igen tomrummet mellan det och 30. Igår kunde jag inte sova utan låg och vred mig i sängen tills det att jag kl 4 på morgonen bestämde mig för att gå på en nattlig promenad ett varv runt ålidhem.. där någonstans i mörkret och kylan fann jag inspirationen, jag såg hela kapitlet spelas upp för mitt inre öga så att säga... nu är det 'bara' att skriva ner det. Men jag borde få ner 1000 ord innan jag måste iväg på jobbet imorgon.


En annan sak som jag börjar oroa mig för är att det kanske finns lite väl stora luckor i boken som behöver fyllas ut. Det rör sig bland annat om mellan kapitel 14 och 15, samt flera kapitel i 'mellandelen' (kap 22-40) av boken. Om mina farhågor stämmer så är det mellan 50-100 000 ord till som ska in där.

Men jag vet inte om det verkligen är det som är problemet, det kan vara så att det finns för många kapitel och det jag egentligen måste göra är att klippa bort stora sjok av boken för att driva upp resten av boken i samma tempo som den har mellan kapitel 14 och 15.

Men det är något som jag inte tänker fundera över på allvar förän efter jul.

Något som jag borde fundera över nu är dock att de tre parallella storylines som jag skriver just nu inte riktigt ligger rätt rent tidsmässigt med varandra. Det är ett allvarligt problem som borde åtgärdas snarast. Om lösningen blir att kasta om kapitelordningen, stryka kapitel eller skriva om några gamla kapitel återstår att se.

Vi får se vad som händer...

Jag blev precis klar med kapitel 30. Wii!

Jag har skrivit 10282 ord på lite drygt tre veckor. Wii!

Men jag ligger efter i schemat. Jag ligger rejält efter. Vi får se hur det går.. deadlinen gäller fortfarande, jag har tagit bort några planerade kapitel och jag har lite skrivet redan på de sista kapitlen så med lite tur tar det ut varandra...

En lös tanke som jag har haft är att jag inte får spela Fallout 2 om jag inte skrivit minst 1000 ord den dagen, det funkade ganska bra igår. Och idag. Vi får se vad som händer i framtiden.

Klarade Videokodning steg 1 och steg 2 på posten förra veckan, och jag ligger väldigt bra till på sorteringsprovet (0.7% fel och nästan tre minuter till godo, nästa gång tar jag det). Inatt är första natten som jag faktiskt jobbar i ett av arbetslagen. Vilket påminner mig, jag måste göra matlåda...

Uppdatering.

Händer inte så mycket här på bloggen just nu, igen...

Men så här går det med skrivandet i alla fall.

ca 8500 ord på femton dagar, vilket iofs är 6500 ord mindre än vad jag borde ha skrivit men samtidigt är mer än vad jag skrev under hela januari som hittils varit min produktivaste månad. Snart går jag in på nattschema vilket innebär att jag ibland kommer att vara ledig så mycket som fem dagar i rad, så med lite tur så jobbar jag ikapp då.

Om jag inte gör det så ser det mörkt ut med deadlinen, men jag ska göra mitt bästa.

121 dagar kvar till jul.

Den där djävla flaskan...

var ute och söp igår. Idag mår mitt huvud inte så bra. Mina planerade 3000 ord är i nuläget 100... men men, jag får väl skriva 4000 ord imorgon då istället. Det borde ju bara ta ca 8-10h.

gäsp.

blev bara 350 ord idag. Så nu ligger jag efter igen. Och imorgon lär det inte bli mycket gjort.

jag får helt enkelt skriva 3000 ord på lördag.

Nu ska jag gå och lägga mig. God natt!

Att hålla en deadline 2

Det funkar faktiskt :D

Jag testade BICHOK-metoden (Butt In Chair, Hands On Keyboard) och efter dryga fem timmar hade jag producerat dryga 2000 ord. Nu är jag jättetrött, och borde ha gått till sängs för 1 timme sedan. Men fan, jag trodde inte jag skulle få ut 2000 ord idag. Jag är sjukt nöjd med mig själv. Jag förtjänar en kaka.

synd att Nicke käkat upp dem...

Att hålla en deadline

är jobbigt...

Jag kom hem strax efter 13 idag, satt och kollade mailen, imdb, bloggar och nyheter i ca 30 minuter. Sedan kollade jag på en film. Efter det så käkade jag. Sedan gick jag och drog ut på tiden genom att egentligen inte göra någonting alls.

Tillslut sätter jag mig och börjar skriva kl 18.40 och nu, 1 timme och 20 minuter senare, har jag skrivit lite mer än 500 ord. Det är hälften av vad det jag ska skriva idag. Men eftersom jag inte skrev något igår så måste jag ta igen det. Där har vi 1000 ord till.

Och sen kanske jag borde ta i beräkningen att jag ska på bio imorgon och festa på fredag. Då blir det förmodligen inte så mycket skrivet. Planen för veckan får bli, 1500 idag för att hinna ikapp. Förhoppningsvis kanske jag hinner 1000 ord imorgon eftermiddag innan bion. Fredag tar jag ledigt helt. På lördag får jag ta igen allt jag inte hunnit torsdag-fredag och på söndag kör jag minst 1000 ord, fast gärna lite mer så att jag börjar bygga en liten buffert.

134 dagar kvar till julafton*


*(jag tror det är så många dagar kvar, någon får gärna göra en dubbelkoll och upplysa mig ifall jag räknar fel).

Deadline.

100805 ord. 26 kapitel. 7,5 månader. En halv bok.

Jag har ett problem. Jag ligger efter i planeringen. Eller rättare sagt. Jag har ingen riktig planering. målet jag satte den 1 januari i år var att jag skulle ha skrivit 100 000 ord till den 31 oktober. Vi får se hur det går med det, jag har 40 000 ord kvar att skriva i så fall på 2,5 månader. Kan gå. Det blir ju trots allt mörkare och mörkare utomhus :)

Men oavsett om jag når upp till 100 000 ord eller inte känner jag att jag lyckats med det jag gav mig ut för att göra. Jag har tagit det här projektet till nästa nivå. Jag har inte längre några tvivel om att jag kan skriva denna historia. Den kommer att skrivas färdigt. Nu börjar det bli dags att sätta ett datum. En deadline.

Efter en liten titt i min kapitelplanering ser jag att jag har 36 kapitel kvar att skriva, ca 130 000 ord. Så jag har egentligen inte kommit riktigt halvägs ännu. Det är vecka 33 nu, om jag skriver två kapitel i veckan är jag klar till julafton.

Är det en rimlig deadline? 2 kapitel i veckan. 7000 ord i veckan. 1000 ord om dagen.

är jag klar till julafton kan jag ta Januari och Februari till att revidera boken samtidigt som jag börjar planera inför nästa bok. I Mars kan jag kanske börja skicka runt boken till förlag, och börja skriva på nästa bok. I slutet på sommaren kommer jag ha fått svar från förlagen. Runt jul 2009 borde jag ha skrivit färdigt min andra bok (som för övrigt kommer att vara betydligt kortare, ca 120 000 ord).

Det är ett väldigt frestande schema. 24/12/08 it is.

fan jag ligger redan efter med ca 1000 ord. Jag får ta igen dom imorgon.

Nu ska jag gå och lägga mig.

Vet inte om det finns nåt allmänintresse i detta..

.. men å andra sidan, finns det nåt allmänintresse i någonting jag skriver???

Hur som helst:

***OBS!! OBS!!! OBS!!!***

*** TEXTEN NEDANFÖR INNEHÅLLER SPOILERS AV VARIERANDE STORLEK FÖR ALLA ROBIN HOBBS BÖCKER ***


Robin Hobb skrev så här på sitt forum:

When I first wrote Farseer, at the end of Assassin's Quest, I firmly believed
that I was finished with Fitz.  Some people found the ending sad or even tragic.
My personal feeling was that he had fulfilled his role as a hero, which demanded
a certain, oh very well, ah, a high level of sacrifice.  Because of my own personality,
I saw the final scenes of him as peaceful and fulfilling. There he was, in the
solitude he'd always craved, with his wolf.  (It was definitely a happy ending
for Nighteyes!)

It was over a year later that I began to feel twitches of writing more about
Fitz.  I don't think I was trying to 'fix' the ending so much as that I'd realized
the releasing of dragons would have a definite effect on things up in the Six
Duchies.  I knew where I was going with Liveship Traders. And I'd begun to have
the feeling that there was more to Fitz's story.  A rough chapter or three convinced
me I was right. But I set them aside to finish writing Liveships.

With Nevare, the ending was fairly clear to me from the beginning.  As I've
commented before, I think the most reasonable place to end a book is where the
next story would begin.  So, although on the surfae it looks as if Nevare has
a 'happily ever after' there, I personally could see a lot of complications
for what he had ahead of it.  But it was a good place to say, 'but this part
of his life is now told.'  For me, it's a satisfactory ending.

I think I will go ahead and admit that when I wrote Fool's Fate, I thought that
I would be returning to Fitz's story. A few astute readers have written 'Aha!'
letters to me about the line toward the end of the book where I spoke of how
a minstrel may pause before he sweeps into the final chorus.  And that was my
intent, at the time.  Fitz and Co. had exhausted me.  I wanted to do something
different for a time and give my own emotions a bit of recovery time. Because
writing about Fitz and Co is emotionally draining for me. They are very intense
tales to tell.  I wanted to build up a head of steam again before going back
to that world.

I have not, however, gone back to that world.  I hope the following does not
sound like a whine; I am sure there will be some who interpret it that way,
but if I talk about this, then I guess I'll just have to deal with that.

I received a LOT of negative feedback about the ending.  Letters were sent to
me and public posts were made saying that I had 'copped out' or 'chickened out'.
Many of the letters and posts and yes, a lot of the fan fiction up on various
sites tries to dictate that the story goes a certain way, i.e. that Fitz and
the Fool run off together and live happily ever after.

To those who believe the Fool is male, having Fitz suddenly surrender his heterosexual
preference doesn't seem to matter.  If I wrote a gay character and then had
him convert to being straight so that some readers could enjoy a 'happily ever
after' scenario, I think people would accuse me of having an agenda. After all,
don't we all believe that the 'right' girl could make a gay fellow go straight?
Of course we do! (Oh, and before someone happily quotes that sentence somewhere,
please know that is a Sarcasm.)  Yet going the other direction seems just fine
to many readers who will bend, spindle and mutilate Fitz any way they need to
in order to reach the ending they desire.  I don't understand that. I like him
the way he is. Such a radical change doesn't seem feasible to me. In fact, I'll
put that as a question to the heterosexual male readers here; how much would
you have to love your friend to want to have sexual relations with him if he,
too, were male? Think of your very best friend, your long term, since-elementary-school
buddy and let me know if he fills you with lust when you think of him.  Do you
want to leave your girlfriend/wife and run off with him?  Inquiring minds want
to know. How likely is that scenario?

Now, if you talk to some people who believe the Fool is female, it all seems
very simple to some of them. The Fool simply says, 'by the way, I'm a girl'
and Fitz tosses Molly aside and takes up with the Fool.  Now, knowing Fitz as
I do, I don't find that a likely scenario either.  For all of his life, Molly
and the stability of a home life is what he has clearly wanted. He loves Molly.
Neither of them are perfect people. But they do love one another, warts and
all. So for me, as an author, to make him suddenly discard her and run off to
follow the Fool (not to mention leaving his responsibilities in the Six Duchies)seems
like it would put a real torque on a character I've spent years constructing.

Now why would I do that?

Irony point. At the end of Assassin's Quest, I received a lot of feedback at
the editorial stage and later from readers that Fitz should have gone home,
married Molly, and somehow become King and lived happily ever after.  That ending
never felt right to me.  Because my editors allowed me to have the ending I'd
first visualized, the second part of Fitz's story unfolded in a way that I felt
was far more powerful and compelling than if I'd given in to the 'color by numbers'
ending that was suggested.

I really wish that, at the end of Fool's Fate, some of the more vocal readers
had trusted me to know what I was doing as a story teller.

Anyway.  The negative letters and reactions were very disheartening. The fan
fiction I looked at (yes, I know I shouldn't have looked deep discouragement
can make a person do some self-destructive things) convinced me that some readers
had completely missed what I was writing about. That was downright depressing,
in every sense of that word.  In some ways, I felt like a good part of the readership
didn't really want to know what I had envisioned for these characters.  They
weren't interested in the things I was saying about friendship and love and
identity and gender. Sometimes it seemed that they just wanted a book that ended
with a torridly romantic sex scene. For a time, I felt that if I wrote the concluding
books that I'd visualized, people simply would not accept them, just as they'd
balked at the ends of Assassin's Quest and Fool's Fate.

And so I set the notes and ideas aside as not being compelling enough to sustain
a readership facing a book very different from what they'd envisioned. Given
a choice between writing books that ended falsely and writing books that many
readers would feel 'cheated' them, I opted out of writing them at all.  I decided
I would not return to the Six Duchies unless I had a story that readers would
find truly compelling.  The conclusion I had visualized was, I thought, probably
not it. Sometimes I took the ideas out and looked at them, but every time I
put them away again.

In France, on a day when I was not feeling well during Imaginales, I skipped
dinner one evening and spent 6 or 8 hours going over the ideas again.  (France
is a wonderful place for me.  It's one place where the readers I've encountered
are very supportive of me as an 'artist' with a vision.  Every time I've visited
there, I've come away recharged.) Anyway, I wondered if using a different narrator
so that readers saw the events from an outside perspective would make my story
acceptable.  I toyed with the ideas again, I put down some notes, and in my
mind I roughed out the first two chapters. And then I came home and set them
aside and went back to work on my current projects. Because I still have my
doubts.  Some of the readership obviously has doubts that I knew where I was
going with this story.  Their feedback was like being interrupted by someone
just as you get to the climax of a joke or story.  (You know what I mean. Someone
jumps up and goes, "Oh, I know how that one ends!"  And then they blow the punchline
by saying it the wrong way.And all you can do is walk away, because delivering
the final line at that point is just lame.)

Even some of the editorial feedback I've received has been along the lines of
'give them what they want.'  Unfortunately for all of us, I simply can't write
that way.  I can't force out an ending that seems illogical or untrue to the
characters.  I've tried writing 'to order' before. You know what happens to
me? The characters simply sit down on the page and start playing 5 card stud
and wait for me to start listening to them again.  I can't force Fitz or Fool
into one of those sappy contrived endings.  They just aren't going there. And
neither am I.

I've contracted for other books all the way through 2011.  So I have plenty
of time to ponder the wisdom of returning to Fitz's voice and tale.

And all of that is a very roundabout way of saying that the end of Fool's Fate
wasn't supposed to be the final ending of that tale. So, it doesn't really reflect
my philosophy on life.  :)

As for dealing with loss in stories.  I strongly feel that until people face
a loss and deal with it, they cannot fully live their lives.  I'm at a stage
in my life now where, in my 50's, a lot of my friends are finally facing and
dealing with earlier blows.  They're talking about things that they've always
blamed on other people, and finally taking some of the responsibility for them.
Divorces.  Children that they left behind.  Adventures they didn't go on. Or
peace that they squandered in search of adventure. Smoking too much dope.  Never
smoking dope. Everyone has regrets of some kind. Every choice you make in life
shuts down an infinite number of other possiblities.

I'm seeing some friends now who have turned, faced their losses and regrets,
evaluated and incorporated them into their lives, and moved on.  They've become
wise.  (That isn't a sarcasm.)  In each of those books you mentioned, my heroes
turned and faced losses they had endured.  They recognized that one cannot make
all choices.  And they became better people.  In some ways they were more whole
for admitting what they had left behind.

Each time we make a choice, we leave a bit of ourselves behind. I never became
a journalist and traveled to the hot spots in the world to report on them.
I regret that.  That part of myself never came to be.  But I did other things
and they were just as rich in a different way.

Wow.  This is a really long post.  And it's 9:37 here and I still need to get
my words done.  I'm daring myself to post this. It talks about topics I've avoided
and tap-danced around for a long time.

Once I press 'post' I may very well regret this.  :)

RH

Senare skrev jag så här:

I agree with what Terie said, thank you very much Robin for sharing with us. We are deeply privledged indeed.


In my eyes you are the best fantasy author out there right now and I would love
to hear more from the Six Dutchies or Gernia, just as I am very excited that
we are about to hear more from the Rainwilds.

I can't understand the people who say you've 'copped out' just because the books
didn't end how they want them to. I remember when I first read the end of Assassin's
Quest I was so angry cos I didn't think Fitz got the ending he deserved, but
it was at Fitz I was angry, and the world which had made him what he was, never
at you as the author. Even though I felt very strongly that he should have gone
home to Molly, I never saw it as an error in the book that he didn't do so,
because it was 'in character' for him to do so.

And I think this definitely is true for the Liveship Traders, Tawny Man and
Soldier Son series as well. Those book stayed true to the characters in them
all the way way to the very end. I takes a great author to know his/hers characters
well enough to give them that kind of ending.

I don't know if I got my point through or not, I just came home from work and
is pretty tired, I hope I didn't ramble too much. Again, thanks for sharing
with us.

/Torbjörn

Produktiv söndag

Jag har bakat kakor, lagat mat, sett på film, skrivit 1500 ord på min bok, lyssnat på en massa musik, läst en massa serier och gjort två matlådor.

Fantastiskt.

totalt har jag skrivit 3000 ord på boken denna veckan. skrev färdigt kapitel 26. Nu har jag hoppat över kapitel 27, 28 och 29 tills vidare för att skriva kapitel 30. Varför? Det kan ni ju klura på.

lysande!

Scholck Mercenary :)

Vad mer kan jag säga...

...än att det har varit en uttömmande dag?

Jag har legat i min säng och stirrat i taket, legat i soffan och läst en bok, suttit i sackosäcken och kollat på skräckfilm och suttit i fåtöljen för att läsa serietidningar. Allteftersom dagen gått har min mage lugnat sig, och även om den fortfarande bubblar på ett konstigt sätt tror jag att jag ska kunna klara av den 29 minuter långa promenaden till jobbet imorgon.

Magen är lugnare, men nu har jag fått utslag på armarna istället... jag förstår inte riktigt. Varför kommer alla biverkningarna nu efter att jag tagit medicinen i 8 dagar?

Imorgon ska jag äta havregrynsgröt. massor av havregrynsgröt.

Kan det vara kärlek...

Som bubblar i min mage?

nej. Det amimox, ett antibiotika som jag fick efter att världens hungrigaste katt försökt äta upp mitt pekfinger. Det har ett par olustiga biverkningar som jag inte känt av förän igår då jag råkade ta två tabletter lite för nära varandra, mitt tarmsystem har blivit lite som en vattenrutschkana och jag vågar inte befinna mig längre bort än fem meter från en toalett.

Jag skulle bre en macka till frukost idag, men var tvungen att gå på toa 2 (!) gånger innan jag hade brett smör på den och hyvlat två ostskivor... sen var jag inte så sugen på att äta något.

Jag blev så illa tvungen att ringa och sjukanmäla mig då jag inte kom på nåt smidigt sätt att få med sig toalettstolen på vägen.

Nä nu måste jag sluta skriva, 'naturen kallar' som de brukar säga...

sådär....

1000 ord på knappa tre timmar, helt okej med tanke på att jag inte skrivit på ett tag nu. Kanske inte lika okej om man tänker på att jag redan hade mycket av det nedskrivet för hand.

Nu får Nicke komma hem så vi kan kolla på en skräckfilm och käka popcorn.

mmm popcorn....

smug

Men vad är det här, två inlägg på två dagar? Är det bloggens ångestfyllda dödsryckningar? Det sista sprakandet från radion innan den totala tystnaden lägger sig över världen efter den Stora Katastrofen (the end is nigh!)? Kan det vara så att jag slutat spela Fallout och nu har tid med annat? Fått sparken från posten för att jag spelat för mycket Fallout och sedan klarat Fallout så att jag nu har ännu mera tid än om jag bara klarat Fallout?

Näpp, jag har bara återgått till att skriva på min bok. På datorn. Den senaste månaden har jag lite sporadiskt skrivit två kapitel i ett litet antekningsblock och nu tänkte jag skriva ned dem på datorn, och likt magi så känner jag ett starkt behov av att skriva på bloggen istället för på boken. Jävla skitblogg.

Jag måste börja ta itu med det här nu, 1 oktober är betydligt närmare än vad man kan tro. På den tiden ska jag ha skrivit 36 kapitel till. Typ 100 000 ord. yeah right.

Jag kommer inte vara klar första oktober och boken lär sticka iväg en bra bit över 250 000 ord. Men men, nu till det jag tänkte skriva om.

Jag kom alldeles nyss på mig själv med att börja på en 'tack till'- lista att ha i början av boken. Det känns äckligt smug att syssla med något sådant, men samtidigt vill jag verkligen tänka igenom vilka som förtjänar ett tack.

Robin Hobb, Brandon Sanderson, Håkan Bråkan känns självklara. Nicke med sitt lilla karaktärsregisterprogram han knåpat ihop åt mig förtjänar en plats där. Därefter blir det svårare. Det finns många som har bidragit till det här projektet vare sig de vet det eller inte.

Nä, usch så pretantiös jag känner mig. Nu är det lika bra att jag sätter igång att skriva istället. Jag har kokat en kanna te, jag har musik som spelar svagt i bakgrunden, anteckningsblocket ligger framme och alla de rätta dokumenten på datorn är öppnade..

..allt jag behöver göra nu är klicka på 'publicera inlägg', stänga av firefox och fortsätta där jag slutade sist. Det finns en hel värld därute.

Jag e inte på humör...

Jag är iofs på ganska glatt humör men inte sugen på att blogga för tillfället, men jajal.. något förtjänar ni väl.

Här är två bilder på mig och Nicke från Rockweekend.
I övrigt så jobbar jag, festar och skriver på så gott jag förmår.

Rock'n'Roll

Så igår stod det klart, jag och Nicke drar på Rockweekend-festivalen för att se Helloween, Paul Dianno, Thin Lizzy, Europe, Mustach, Entombed och mycket mer! Resa, biljetter och boende för 2000 spänn! Helt otroligt!

Jag tror att det som avgjorde det hela var att jag berättade för Nicke att 75% av dem som köpt biljetter är tjejer enligt ticnets statistik.

Scream for me Stockholm!

Fick precis ledigt på att jag får ledigt från posten trots att vi är väldigt lite folk som jobbar just nu och mycket att göra nästa vecka! Kan det ha att göra med att killen som gav mig ledigt också är ett maiden-fan?

Nu är det bara smådetaljer som resa och boende kvar, och vart jag ska få tag i pengarna nu efter att jag köpt böcker för allt jag hade på kontot...

men i alla fall.

långsamt, långsamt

Idag skrev jag 200 ord på kapitel 26. Det är inte mycket, men som sagt: ett ord i taget, en mening i taget osv.

Det jag skrev idag var i princip en kort sammanfattning av en karaktärs relation till en annan, nästa sak jag ska skriva är en presentation av en ny karaktär, sen ska någon form av konversation följa blandat med vår PoV's reflektioner av det som sägs.

uj uj.

Idag när jag gick till jobbet började jag helt spontant planera kapitel 32. Känns lite underligt, jag har vart helt inställd på att enbart fokusera kring att skriva 27-31 i ett svep när jag är klar med kapitel 26, men nu verkar det kanske som att jag måste ändra om i planeringen och skriva färdigt 32 först.


Jag börjar förresten närma mig den magiska 100 000 ords gränsen nu. Vilket borde betyda att jag verkligen är klar med halva boken. Jag är försiktigt optimistisk.

Nu ska jag iväg och käka våfflor hos Sofia.

Ett ord i taget

Ett ord, en mening, ett stycke i taget så går det framåt.

Idag är en sådan dag då jag måste pressa fram varje ord jag skriver, jag har svårt att koncentrera mig och känner mig inte särskilt intresserad. Men det går framåt, och det blir bra.

Oftast blir det bättre de dagar då jag måste kämpa för varje ord, jag är mer självkritisk de dagarna och mindre av det jag skriver måste senare skrivas om.

Nu har jag skrivit knappa 400 ord och ska ta en paus för att gå på ica och laga matlåda tills imorgon, kanske skriver jag lite mer senare.. men mest troligt kommer jag sätta mig i en fåtölj drickandes te och läsa Vargbroder (som för övrigt är ett hemskt namn på en bok som på engelska heter Royal Assassin). Men omslaget är vackert.

Vittring

Idag har jag sorterat Elloskataloger i dryga fem timmar. Livet leker.

Jag läste ut Mördarens Lärling igår, och jag blev lika förvånad igår som jag alltid blir över hur jäkla bra den är. Väntar spänt på att få börja på nästa bok i serien men jag har lovat mig själv att skriva färdigt ett kapitel till först.

Idag har jag skrivit lite, men jag har inte skrivit på rätt bok.

Idag skrev jag slutet på en annan bok som jag tänkt skriva. De sista 500 orden. Det kändes jävligt bra. Förhoppningsvis så stillade detta min lust att skriva på den boken och jag kan fullt ut koncentrera mig på Projekt Fantasy 3 ett tag framöver.

Nu ska jag sätta mig och skriva lite mer, på rätt bok.

extra extra!

Vi har precis fått in den här bekräftelsen på tidigare misstankar om att Torbjörn Näsmark är spritt språngande galen:

kl 18.15 betalade Torbjörn ca 1100 kronor för böckerna Assassin's Quest, Ship of Magic, Mad Ship, Golden Fool, Fool's Errand och Ship of Destiny

kl 20.45 betalade Torbjörn ca 500:- för boken Royal Assassin och ca 1500:- (!!!!) för boken Assassin's Apprentice.

jag måste vara galen..

... jag drog precis iväg en beställning på ett gäng böcker från amazon, det är böcker som jag redan äger i pocket-format men som jag absolut känner att jag vill äga inbundna. Jag fick inte tag på alla böcker som jag ville ha, men beställningen drog ändå iväg över tusen kronor.

Nu ska jag göra mitt bästa för att hitta Assassin's Apprentice och Royal Assassin inbundna så har jag sedan hela serien inbunden, bara tanken får mitt hjärta att klappa lite snabbare.

Hur länge kommer det dröja innan jag drar iväg en beställning på Robert Jordans alla böcker? Eller Fran Herberts?

Descent into madness...

En gammal goding gör comeback!

Eller, om sanningen ska fram, två gamla godingar!

Dåliga rim:

Om jag såg mig själv som en höna
och hackade på en kaffeböna
skulle jag mig då få se
hacka tills att jag blir le
Hoppa upp och ned i gränslös vrede
Tills kaffet når ett dåligt skede
En räv blev sur
och blåste i en näverlur
men hur gick det nu för vår höna
som blåste upp en kaffeböna
eller hackade en näverlur
hon var allt en lustig filur
föll för minsta vim
och återkommer säkert i nästa rim

Dåliga filmcitat:

Stilgar: Then I say unto you, send men to summon worms! And we shall go to Arkeen to collect.
- Från Children of Dune (Inte så tokigt citat egentligen, men taget ur sitt sammantag)

You will see that I'm a kind God

Jag har inte bloggelibloggat på några dagar och redan skriker massorna och sliter sitt hår i desperation, jag försöker hänvisa dem till Lingonte som minsann bloggar på i rask takt (vad annars skulle hon göra i Ni-Vet-Vart), men inget duger. För att förhindra kollektiva massmord så tar jag några minuter av min oerhört viktiga tid och skriver några väl valda ord.


Det jag har sysslat med sen sist är att jag börjat jobba på posten på riktigt (jag tror jag fått en lönehöjning på några kronor, men är inte säker), min barndomskompis Anders har åkt hit från Sundsvall för att hälsa på mig och jag har sett en hel del film.

Boken går lite långsamt just nu, dels för att Anders är här, men också för att kapitlet strular lite... en intressant grej är att helt oplanerat så steg en av de mindre karaktärerna fram och tog betydligt större plats än det var tänkt, det är inte helt omöjligt att det blir en PoV av honom (vilket i så fall löser mitt problem med könsfördelningen hos PoV-karaktärerna)! Det som känns lite oroväckande är att jag inte planerat för det här, jag vet inte hur väl han kommer lyckas med sina planer eller hur det kommer påverka de andra karaktärerna.

Slutet av boken är fortfarande detsamma, men bokens mitt har plötsligt blivit väldigt 'levande'. Vad som helst kan hända, jag tror jag vet vad som kommer hända härnäst, men bakom nästa mening, stycke eller kapitel kan den nya karaktärens planer ligga och lura för att vrida upp och ner på allt.

Det känns väldigt underligt, att en karaktär på detta sätt springer (nästan) helt fritt utom min kontroll genom min historia, men det är det bästa sättet att beskriva vad som händer med boken just nu.

---

Där ser man, det blir alltid mycket bok när jag bloggar nu för tiden, förmodligen för att mitt liv just nu är väldigt mycket bok.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva om... Midsommarfirandet med kompisar på Röbäck? Att jag käkat tacos två helger i rad? Att jag sett Dune och Children of Dune igen? Att de jag jobbar med inte alls förstår sig på First Blood? En recension av de låtar jag hört från Guns N Roses kommande skiva Chinese Democracy? Att jag lyssnat igenom alla skivor med Judas Priest?

Jag antar att jag kommer göra ett inlägg om mina tankar angående Robin Hobb's Mördarens Lärling snart, jag har inte läst så mycket mer sen jag skrev något sist.. men ikväll tänkte jag ta itu med det.

Elantris

George RR Martin har sagt att det viktigaste man kan göra om man vill skriva en egen bok är att läsa så många andra böcker som möjligt för att lära sig lite tips och trix.

Det lät som ett gott råd tyckte jag och bestämmde mig för att läsa Elantris av Brandon Sanderson, en bok som legat på min bokhylla på tok för länge. (måste bara passa på att säga att boken jag har i min ägo är signerad av Brandon och innehåller en personlig hälsning till mig, jag vet, jag är sååå cool!)

Nåväl, åter till boken. Jag tänkte inte skriva någon recension här, det går säkert att hitta någon annanstanns. Men jag kan säga så mycket som att den var väldigt underhållande och bitvis spännande. Ganska munter och rapp men med mörka undertoner.

Så vad har jag då lärt mig av att läsa denna boken? Det jag funderat mest kring är strukturen. Hur Brandon valt sina PoV's, vad han vill berätta med varje kapitel, hur kapitlen i sig är strukturerade o.s.v.

andra saker jag tänkt på är hur han faktiskt lyckas skapa ett originellt magisystem (han har tydligen skrivit en avhandling om detta, som jag tror jag ska ta och läsa), hur han presenterar sina karaktärer, de religioner och kulturer som dyker upp i boken.

det här med läsandet har gett mersmak så nu tänkte jag gå igenom Robin Hobb's böcker som utspelar sig i Realm of the Elderlings:


'
Ska bli spännande då:
a) Farseer-trilogin var tillsammans med Robert Jordan's Wheel of Time en stor anledning till att jag började skriva på en egen bok
b) the Liveship Traders-trilogin använder sig av samma kapitelstruktur och hoppande mellan PoV's som jag gör i min bok


när jag är klar med hennes böcker tror jag det är dags att köpa in Frank Herbert's böcker om Dune. Jag har läst de första fem, men nu när den avslutande delen äntligen kommit känns det som en bra idé att läsa om serien.

Bullbak!

Jupp, ni hörde det här först, idag är det bullbak i Myshörnan!

En dubbel sats kanelbullelängder är det som är i görningen, och just nu väntar den första plåten med spänning på att få åka in i ugnen. Och jag har redan ont i magen efter all deg :(

Om ca 1.5h blir det mer Batman: the animated series med Håkan Bråkan.

Tidigare idag har jag gjort en läkarundersökning inför jobbet på posten, varit på banken och käkat nere på stan tillsammans med Sofie och Chris. När jag kom tillbaka från stan så drog jag och marran till Nydala, men det visade sig vara lite småblåsigt och vi kom på att vi var lite småhungriga så vi gick hem redan efter en timme och åt middag.

Men, tänker ni nu, har du inte gjort något alls på boken idag? Klart jag har!

En av anledningarna till att jag mest sysslat med karaktärsregister de senaste dagarna är att jag inte hittat något bra upplägg för kapitel 26, jag får ingen bra början och vet inte riktigt hur jag ska avsluta det... men idag kom jag på det när jag satt och väntade på min tur på banken.

Jag har visserligen inte börjat skriva något än, men det börjar klarna allt mer och mer hur jag vill ha det. Nu efter bullbaket tänkte jag dessutom sätta mig ned och försöka göra en bättre, och framförallt större, karta över den plats där historien utspelar sig.

men först ska det bli andra bullar!

vart börjar man berätta en historia?

Min morfar är inte världens bästa historieberättare. Som mamma brukar säga, om man frågar morfar vad läkaren sa sist han var där för två dagar sedan så börjar han berätta hur han vaknade på morgonen, vad han åt till frukost, hur han bemöttes av busschafören den morgonen, hur svårt det var att hitta till rätt avdelning på sjukhuset och hur länge han fick vänta där innan han träffade doktorn etc. etc.

Efter ett litet tag så inser man att det är ett läkarbesök för fem år sedan han berättar om, och nej, han har inte alzheimers, han tycker bara det är ett lämpligt ställe att börja berättelsen. I slutändan kommer han alltid fram till slutet på historien, men vägen dit är väldigt lång och tar oerhört många omvägar.

När J.R.R Tolkien skrev Härskarringen så valde han att börja berättelsen med att Bilbo ger Frodo ringen som trilogin är namngiven efter. Hade han kunnat börja berättelsen någon annanstans? Absolut. Det intressanta är snarare att fråga sig om verket blivit bättre om det börjat någon annanstans?

Vad om det börjat med att Sauron smidde härskarringen för tusentals år sedan? Eller med Isildur som hugger ringen från Saurons hand? Bilbo som hittar ringen i Dimmiga Bergen? Eller kanske lite tidigare, är Bilbo får oväntat besök av ett gäng dvärgar? Vad om den börjat senare, t.ex. när Frodo vaknar upp i Vattnadal?

Om jag minns rätt så sa Tolkien själv att det enda han ångrar med böckerna är att han inte tog längre tid på sig i början av historien, själv tycker jag nog att han kunde ha gått framåt lite fortare.

Jag och Håkan Bråkan diskuterade detta lite idag efter att vi sett 2,5h Batman: the Animated Series. Hur länge är det rimligt att en historia håller på utan att en tydlig röd tråd dyker upp? Hur mycket vill man lära känna karaktärer innan de kastas ut huvudstupa i ett stort äventyr? Hur mycket bakgrundshistoria behöver man för att sakna någonting om det försvinner? Hur mycket tid med en karaktär innan man bryr sig om ifall den lever eller dör?

Jag har oroat mig mycket för att min berättelse tar lite för lång tid på sig innan det händer någonting som skulle kunna liknas med att Frodo lämnar Fylke. Är de första kapitlen helt onödiga, skulle boken kunna börja med att Frodo lämnar Fylke och så fyller man i lite då och då med flashbacks?

Slut känns lite lättare, ringen förstörs och där tar sagan slut (mer eller mindre). Givetvis kan man skriva om vad som händer med allihopa senare, men det känns ändå som att det är lättare att peka ut ett tydligt slut på historien.

Lite som det här inlägget, jag skulle kunna fortsätta att skriva lite till, men det tar slut nu.

En fantastisk söndag

Gårdagen blev i slutändan lite av en flopp, började bra med tacos till lunch och middag, sen fest med lite fysiker+matematiker, efter det fest med postengänget, lite singstar... men slutade i att vi kom ner på stan ca 8 minuter för sent för att ha en chans att ta oss in på TC och efter det så dog det ut helt. Tyvärr, för fram till dess var kvällen helt klockren... men man kan ju inte alltid ligga på topp eller hur?

idag sitter jag och försöker läsa ut Elantris (har ca 200 sidor kvar), och sedan ska jag och Håkan Bråkan kolla på så mycket av Batman the Animated Series som vi bara orkar. Kommer bli sjukt bra.

inget bokskrivande idag, men ska försöka mig på en heldag på Universitetet imorgon kanske... eller heldag och heldag, jag måste ner på stan och träffa en läkare kl 11.30.... men några timmars skrivande på morgon och några på eftermiddagen borde det gå att klämma in trots allt

Idag har jag:

1. vaknat
2. tagit på mig små, små shorts
3. kollat mailen, forumen jag hänger på, serierna jag läser och vk.se
4. käkat mannagryns/grahamsgrynsgröt med två äggulor i
5. Borstat tänderna
6. Skakat mattor
7. Dammsugit
8. Dammtorkat
9. Gjort rent toaletten
10. lagt ut mattorna
11. städat upp på mitt rum (lite grann)
12. rensat upp på det lilla bordet i vardagsrummet
13. Beundrat min Robert Jordan och Robin Hobb-samling
14. Funderat över hur jag ska lägga upp kapitel 26 i min bok
15. Hängt in rena kläder i garderoben och slängt smutsiga i tvättkorgen
16. Bloggat
17. Snackat med folk på MSN
18. tagit på mig en blå t-shirt

Passa dig för att rimma illa!

Talade med Håkan Bråkan igår. Alltid givande att prata med Håkan Bråkan.

Vi disskuterade bland annat amerikansk folkmusik, USAs historia under andra halvan av 1800-talet, batman, Brandon Sandersons böcker, Robin Hobbs böcker och som alltid Robert Jordans böcker. Sen ramlade vi in på ämnet min bok, funderade kring namngivande av karaktärer och hur man väljer 'Point of views'?

Jag har fyra PoV's i min bok, tre kvinnor och en man. Vilket oroar mig lite... vore det inte bättre om det var två kvinnor och två män, eller tre kvinnor och två män? jag menar, vi vill ju alla ha jämlikhet osv. eller hur?

Jag har lagt ned ganska mycket tid på att fundera över en till manlig PoV, men den här boken ska inte bli längre än 250 000 ord och det finns inte riktigt utrymme för en till PoV. Dessutom börjar boken 'stabilisera' sig nu, ändras någonting nu så rör det sig om småsaker.. så att arbeta in en ny PoV i boken skulle mest troligt ändra om historien väldigt mycket och leda till att det tar mycket längre tid att färdigställa boken.

nä, det får nog helt enkelt bli så att jag skriver en till bok senare med omvända fördelningen manliga och kvinnliga PoV's. Då har vi uppnått balans och alla är nöjda.

Och sen har jag gjort en frustrerande observation, när man skriver Fantasy så måste man vara försiktig med rimm, drömmar och liknande saker då många läsare förmodligen genast kommer att anta att det rör sig om profetior.

Jag skrev för ett tag sedan ett kapitel där en person får reda på något som ställer hans värld på ändan, och han drar sig då tillminnes ett gammalt barnkammarrimm som hans mor läste för honom:

'mor o mor, vad är det jag ser?
världen den är upp och ner..,'

och så fortsätter det med fiskar som kan flyga, blinda som leder blinda, solen som skiner på natten... jag tänkte mig lite krakel spektakel över det hela, men jag är rädd att folk kommer läsa in för mycket i rimmet. tråkigt tråkigt.

Den är inte död...

bloggen alltså, jag vet inte riktigt vad ni tänkte på... you sickos!

Faktum är att jag har haft lite annat att göra, jag ligger som jag sagt tidigigare efter i boken, jag har varit på besök hemma i jämtland där jag undvek allt vad datorer heter för att umgås med familjen, jag har hållt på att kriga för att få information om vad som händer nu när vi ska flytta replokalen och jag har fått jobb på posten.

jupp, där kom den.. kanske inte så spännande men så är det. Jag har fått en 80% -tjänst på posten, mest troligt på ett nattlag (jag får inte reda på det förrän i mitten på augusti). Har lite blandade känslor över det, känns lite tråkigt att jag behöver ställa in några av konserterna jag ska på i sommar, att jag förmodligen inte har tid att hoppa in i umespexarnas regi-grupp nästa år... på plussidan är väl att jag har en stadig inkomst, att jag har ett slappt sommarschema (jobbar 7-13.30 varje dag) och att jag har något som försörjer mig medan jag skriver färdigt den rackarns lilla boken.

Så hur går det med boken då?

Jag ligger fortfarande efter skulle jag tro, jag skrev färdigt kapitel 25 igår... vilket egentligen bara är början av det jag hade tänkt skriva i kapitel 25, nu får jag ta det överblivna och slänga in det i kapitel 26. Jag har strukit ytterligare ett kapitel från planeringen så boken börjar bli kortare, snart är den kanske nere i önskvärda 50 kapitel och då har jag redan skrivit halva boken.!

Idag städade jag upp lite grann i mappen med alla lösa dokument kring bokprojektet och jag har börjat på ett nytt karaktärsregister (denna gång i excel). 10 kapitel in i boken så omfattar registret över 50 karaktärer. Förhoppningsvis får jag användning av det här registret så att det inte är ett fullkomligt slöseri med tid.

Imorgon börjar jag på kapitel 26 där vi återser en gammal karaktär för första gången på nästan 10 kapitel och så ska det in en (nästan) helt ny karaktär. Kapitel 27 kommer att kretsa kring karaktärerna som introducerades i kapitel 22 och därefter är det dem storyn kommer kretsa runt för ett tag. Ska bli spännande med något helt nytt, men jag fasar lite för hur det kommer att gå när jag sedan ska tillbaka och skriva fortsättningen på det som händer i kapitel 23-26.

aja, det löser sig säkert.

Jag har för övrigt börjat läsa Brandon Sanderson's Elantris igen, är fortfarande lite skeptisk, karaktärerna vill inte riktigt greppa tag i mig, men det finns en klurig gåta att lösa som är väldigt spännande och jag väntar med iver på dess lösning.

nepp, nu är det dags snart att bege sig ut till umedalen och efter det så ska det jobbas natt på posten.

Mer! Mer!

Massorna skriker efter mer bloggande, som yra höns som springer runt i gräset och letar efter de sista bitarna hönsfoder att hacka i sig. Är det ett värdigt liv? Kan uttrar simma?

jag tror det, men 'är inte säker.

Bokskrivandet har legat lågt de senaste två veckorna, den första veckan jobbade jag för mycket och den andra laddade jag inför Batmanyran (av vissa kallat brännbollsyran).

Yran var kanonkul, vi festade i the freakhouse, tog gruppbilder och fick skriva autografer på fysikgränd.

Nu till veckan så är det årsmöte med spexet, jag ska jobba i Caelum måndag och tisdag, jobba natt på posten mellan tisdag och onsdag och sen åka hem för att gratta syrran när hon tar studenten på torsdag.

Så det lär inte bli mycket skrivet denna veckan heller, men det rullar vidare i alla fall... jag kommer kanske inte nå mitt mål med 200 000 ord före oktober men jag borde klara av Niltoy 2008 (vilket innebär att jag mellan 1 Januari och 1 Oktober skrivit 100 000 ord). Alltid något.
Är i alla fall på kapitel 25 nu, här ska det in två stycken nya större karaktärer och ett antal mindre karaktärer. Möjligtvis att det dyker upp lite karaktärer från kapitel 1-4 här igen. Vi får se.

Ja just det, så ska jag på arbetsintervju också innan jag åker hem. Det är mycket nu.

Riddle me this!

I'm Batman!

I believe too

I think you know my name...

Teaser inför brännbollsyran...6

You know how there's two sides to everything?

Teaser inför brännbollsyran...5

Now I see what i have to become to stop men like him

Teaser inför brännbollsyran...4

Broken wings mend in time, Robin will fly again

Teaser inför brännbollsyran...3

Teaser inför brännbollsyran...2

Teaser inför brännbollsyran...

Vad ska jag säga...

det här blev inte min mest produktiva vecka, väldigt långt från målet på 2500 ord och eftersom jag är bakis idag kommer jag inte lyckas rädda upp situationen.

Imorn ska jag repa med bandet och vi har hittat en tillfällig (?) bassist, vilket ska bli mycket spännande. Efter det har jag möte med spexet och sist men inte minst filmkväll, det blir Batman: Mask of the Phantasm. Så jävla bra.

Anledningen till att jag är bakis idag är att jag och Tobbe ramlade in på Corona och drack drinkar istället för att gå på Origo och ta EN öl. Efter Corona hängde vi med två lyckselebrudar till en liten lägenhet väst på stan, där efterfestade vi till tidigt på morgonen och sedan somnade vi där vi fick plats. Vaknade vid 10, upptäckte till vår förskräckelse att det inte finns en enda jävla pizzeria i stan som öppnar före 11 på en söndag. Skandal!

Anyhow, vi drog hem till mig och bakiskollade på första Indiana Jones-filmen innan vi gick över på att glo på Helloween och Rolling Stones. Nu har Tobbe dragit för att glo på Indy 4 och jag ska gå på ICA och köpa en vattenmelon.

mmmm, vattenmelon.

This is the end.

Jag skrev precis ned de sista 328 orden i det sista kapitlet av min bok.

Nu fattas bara de 160 000 orden mellan de första 90 000 och de sista 328.

Men ändå, slutet är klart. Nu måste jag bara nå dit.

Ny vecka!

Jag ska prova att rapportera om helgen lite senare men tänkte börja veckan så här:

förra veckan skrev jag 3111 ord, och räknade ut att det är ca 160 000 ord kvar. Denna vecka ska jag i vanlig ordning försöka få minst 2500 ord till.

Men jag är lite mer upptagen denna vecka, jag ska försöka fixa färdigt med umespexarnas bokföring och jag måste planera inför deras årsmöte då jag ska undersöka lite möjligheter för att göra spexet större nästa år.

Utöver detta så borde jag skriva ett synopsisförslag inför nästa år. Jag har en idé som jag tror skulle bli bra men den är inte alls särskilt utarbetad och sista inlämningsdatum är på torsdag.

Sist men inte minst så jobbar jag natt hela veckan, så jag säger farväl till att vara på skolan kl 8.

...and things seemed to be going so well.

senaste uppskattningarna

drygt 500 ord före lunch och nu på eftermiddagen har jag skrivit kapitelplaneringen för del tre.

Som det ser ut nu så kommer hela skiten bli på 66 kapitel + prolog och epilog.

Just nu har jag en snittlängd på 3720 ord per kapitel, förutsatt att det fortsätter så kommer projektet att landa på 252960 ord.

Jag har till dags datum skrivit 93000 ord. Alltså är det knappa 160 000 ord kvar :)


Blä...

To many options!

En mindre karaktär dyker upp för första gången i kapitel 24 och jag vet inte riktigt hur han gör sig bäst.

Som jag skriver honom nu är han djupt religiös, mycket godhjärtad, men kanske inte skarpaste kniven i lådan alla gånger. Han är inte korkad, det är inte det jag menar, han är en väldigt framgångsrik handelsman men ibland får han problem att tänka 'outside the box' så att säga istället för att se något som är ganska självklart om han bara ville vidga sina vyer lite så fyller han i med en egen förklaring och håller stenhårt på den. Hans roll är att hjälpa en huvudkaraktär med en sak eftersom han tror att hon är något hon inte är.

Det jag funderar på är om jag istället skulle göra honom till en väldigt klarsynt gammal man, fortfarande djupt religiös och en väldigt god handelsman, men inte lika godhjärtad och han lyckas genomskåda huvudkaraktären i boken för vad hon är på en gång. Hans roll skulle i denna tappning bli att hjälpa huvudkaraktären med en sak för att hans besättning tror att hon är något hon inte är och han inte vill ha ett myteri på halsen.

Hans roll i historien är att han hjälper en av huvudkaraktärerna med en sak, och det kommer båda dessa varianter av karaktären klara utan problem, frågan är nu vilken av dem som är intressantast? Den första varianten är väldigt charmig och jag gillar honom starkt och det känns som han ger lite ljus till en historia som varit väldigt mörk den senaste tiden. Å andra sidan så passar kanske den andra varianten in bättre med tanke på att boken har en liten mörkare ton nu än i början.

What to do, what to do?

Jag skriver på alternativ 1 och om jag känner att det inte funkar ändrar jag honom i en kommande renskrivning. That's what I would do.

Mer MSN.

Thorbearius Augustus Caesar säger:
bläjäjääjaa
Thorbearius Augustus Caesar säger:
är du på skolan?
Nicke säger:
martin här, gör bankärenden
Nicke säger:
typ
Thorbearius Augustus Caesar säger:
bläjajajajajajajaaa
Thorbearius Augustus Caesar säger:
fan va du e cool
Thorbearius Augustus Caesar säger:
typ
Thorbearius Augustus Caesar säger:
¨
Thorbearius Augustus Caesar säger:
I'
Thorbearius Augustus Caesar säger:
nu vet du hur det känns att vara Mähler

...och en fortsatt bra dag.

Kapitel 23 är nu klart. 2445 ord varav lite drygt 1100 är skrivna idag. Vi får se, det börjar bra men blir lite klumpigt mot mitten och slutet. Jag gillar idéerna som presenteras i det här kapitlet men kanske inte nödvändigtvis hur det presenteras.

Men men, det är ett senare problem. Nu ska jag fira med en liten tårtbit och sen ska jag skriva lite på kapitel 24. Bara så jag får en bra start. Jag överväger att dra upp tempot lite grann nu och kanske slå ihop kapitel 24 och 25, men vi får se hur kapitel 24 artar sig.

Bra start.

800 ord före lunch, sweet. Kapitel 23 är inne på sina sista rader och kommer precis som jag misstänkte tidigare att landa på dryga 2000 ord.

Kapitlet är som det ser ut nu lite ojämt men jag kommer låta det vara så länge och gå vidare i historien istället för att fixa till det nu. Det är ett halvklurigt kapitel eftersom det bara innehåller en enda karaktär, så någon dialog är det inte tal om. Med det i åtanke så är 2000 kanske ganska mycket ord.

I kapitel 24 blir det lite mer fart och fläkt, lite paranoia och kanske ett par konspirationsteorier.
Det börjar bli dags att göra en detaljerad planering för sista delen av boken så jag kan göra en bättre uppskattning av hur mycket jobb jag har kvar. Jag har börjat få lite idéer för specifika kapitel och inte bara en generell bild av vad som del tre ska innehålla, så det känns positivt.

Vet inte om jag sagt det tidigare, men boken är i alla fall indelad i tre delar. Del 1 är kapitel 1-21, del 2 är kapitel 22 till 50 och del tre är kapitel 50-60. En gång i tiden hette delarna the Coming Storm, Chain of Events och Storm of Vengance men det är inte längre aktuellt. Som det ser ut nu är delarna bara för min egen del så att jag ska få bättre översikt av projektet. Dessutom är det ju inte lite så töntigt att döpa delarna på engelska när jag skriver på svenska...

nu är det lunch, jag behöver paus, paaaaaus! tjugo minuter, köp glass.

En bra msn-konversation att starta dagen.

Nicke säger:
nu sitter jag i linux... efter många om och men
Thorbearius Augustus Caesar säger:
som ett smäck i en bäck smiskar jag min egen häck
Thorbearius Augustus Caesar säger:
och när någon kommer för att titta på, slår jag dem gul och blå
Thorbearius Augustus Caesar säger:
men allra sist, och inte först, sjunger jag med basröst
Thorbearius Augustus Caesar säger:
SKEPP O HOJ! DET HÄR VAR SKOJ
Thorbearius Augustus Caesar säger:
men bara på måndagar mellan tre och fem
Nicke säger:
du är ju knäpp
Thorbearius Augustus Caesar säger:
knäpp som en sparv, som hamna i harv, snickrade dit en liten skarv
Thorbearius Augustus Caesar säger:
men blev ändå lottlös utan dansös

Segt.

Det går segt idag, jag har bara fått ca 600 ord skrivna än så länge. Jag tror fortfarande att jag kommer lyckas med 1000 ord idag, men mycket mer än så är lite väl att hoppas på.

kapitlet känns just nu som att det kommer bli ett av de kortare i boken, strax över 2000 ord. Jag bör alltså bli klar med det imorgon senast.

Å andra sidan så har jag haft äran att fika med Liza, Håkan, Petter, Hanna, Emma, Helena och Nils. Vissa har fikat lite längre stunder, andra lite kortare... några har till och med fikat två gånger. Trevligt, trevligt. Men kanske inte skitbra för skrivandet...

Igår kväll såg jag From Dusk til Dawn 2. Den var ok, började bättre än den slutade. Jag hoppas trean är bättre.

hmm...

jag tog mig till skolan idag, men jag är mer än en timme försenad... jag råkade försova mig i morse och vaknade kvart i 7.48 istället för 7.00.

En dålig start på veckan, men det ska bli bättre. minst 1000 ord idag, men det vore trevligt med det dubbla.. då kanske jag blir klar med kapitlet också.

Jag kunde haft en mer produktiv dag.

Det är en lång historia, eller kanske inte så lång, men den börjar igår med att vi ser på Batman & Robin här i myshörnan. Efter det (ca kl 23.00) så traskade jag bort till nydala med håkan bråkan och sen tillbaka hem igen där jag börjar läsa the Long Halloween som jag fått låna av Håkan Bråkans bror.

Det tog tre timmar.


Följdaktligen vaknade jag inte klockan 7 i morse. Jag har inte skrivit mina 500 ord.

Men jag har tvättat. Och jag laddade ner (fy på mig!), fortsättningen på the Long Halloween och läste den också. Den heter Dark Victory och tog ganska precis 4 timmar att läsa.

Nu har jag ont i huvudet, är jättetrött och hungrig.

Och jag ska jobba om en timme. Fantastiskt.

och det blåser ute. fantastiskt.

Mähler kom precis hem. Fantastiskt.

livet är allt bra underligt ibland.

Nu saknar jag katterna helt plötsligt...

Nu ger jag mig för idag.

Jag skulle precis till att skriva meningen 'och de få saker hon vågat sig på att äta' men skrev 'hon få saker äta-'. Det är inte bra.

Det som däremot är bra är att jag skrivit ca 1000 ord idag, jag har inte exakt koll, men totalt är det 3811 ord de senaste fem dagarna. Det är jag nöjd med. Att sedan Brandon Sanderson skriver typ 3000 ord om dagen spelar ingen roll, jag bryr mig inte... inte alls. Nej, jag gråter inte, gå härifrån nu!

Oväntade konsekvenser...

Skrivandet har medfört sig några udda saker utöver värk i fingrar och handleder.

Bland annat upptäckte jag igår att efter fem timmars intensivt skrivande har stora blodådrer på handryggen som jag aldrig sett tidigare, de försvann igen efter några timmars vila men ändå.. helt sjukt.

En annan grej är att fantasin är i toppform så på kvällarna börjar jag drömma innan jag somnar! Jag lägger mig ned i sängen, huvudet på kudden och slappnar av och efter en liten stund så drömmer jag.. det känns väldigt, väldigt konstigt.. i enstaka fall händer det andra tider på dygnet, typ om jag sätter mig i en soffa med en kopp te och bara slappnar av så börjar hjärnan flumma iväg... och det är inte bara det att jag sitter och tänker på annat, det är drömmar som jag inte har någon kontroll på (eller, jag kan avbryta dem när jag vill...tror jag i alla fall).

skumt, skumt... men ganska kul. Undrar om jag kan utveckla det här så att jag inte behöver sova, utan bara låter hjärnan koppla av när jag känner att jag har tid?

Intressant, intressant.

Kapitel 23 startar väldigt starkt om jag får säga det själv. De första 200 orden bara ramlade in på datorn av sig själv. Det flyter på jävligt bra.



Jag är vrålhungrig och vill käka, men vägrar äta så länge som Clumpsy sitter och smaskar i mitt öra. Och vad är det med nisse, han går fram till en annan person som han pluggar tillsammans med som sitter vid ett annat bord i Mitum, småpratar lite grann och säger sedan "nä, men du ser ju upptagen ut så jag går och sätter mig någon annanstans."

Dessutom så har han den irriterande ovanan att försöka kolla på skärmen hela tiden vilket är väldigt störande när jag vill skriva skit om honom.


Då sätter han sig bredvid mig!!! jag menar, vafan! Jag sitter och stirrar mig blind på en dataskärm, lyssnar inte på något som någon säger och tar upp mycket plats på det minimala bord jag sitter vid. Men ändå, jag ser tydligen mer upptagen ut än killen som sitter och äter och glor lite grann på sitt anteckningsblock då och då.

Nu är jag fan bitter och jävligt nära att gå tillbaka till Lindellrundan där folk har lite social kompetens.

Då var det avklarat.

Kapitel 22 blev 3239 ord i första utkastet, efter en renskrivning kommer det alltså mest troligt landa på 3500-4000 ord vilket är väldigt bra. 22 kapitel skrivna, 38 kvar.

NÄsta kapitel är alltså, hör och häpna... [trumvirvel]... kapitel 23!!!

I detta kapitel som preliminärt kallas 'Efter Stormen' så hoppar vi tillbaka till en karaktär som vi följt sedan början av boken. Jag är lite osäker på om det verkligen är bästa sätt att göra det hela på, kanske blir det så att jag flyttar om i kapitelordningen i efterhand så att man får två-tre kapitel med de nya karaktärerna som introducerades i kapitel 22. Jag är rädd att det känns 'hoppigt' att följa ett par karaktärer i 20 kapitel, sen läsa om några helt andra i bara ett enda kapitel, sen tillbaka till de första karaktärerna för fem kapitel till innan vi får läsa mer om de tre nya.

Men men, det tar vi senare.

Morsning korsning!

Idag lyckades jag käka en ordentlig frukost, tog mig iväg till skolan i bra tid och har nu suttit och skrivit i ca en timme. Kapitel 22 är inne på sina sista rader just nu och det känns väldigt bra för ett första utkast, jag är nöjd med hur jag lyckades presentera de tre nya karaktärerna och hur dialogen går framåt. Däremot är det i vanlig ordning lite skralt med miljöbeskrivningarna, kropsspråk och andra detaljer.. men det är sånt som löser sig vid en renskrivning.

peace!

God kväll.

ca 1100 ord skrivna idag, på sin höjd 500 kvar på kapitlet så mest troligt hinner jag skriva lite på kapitel 23 imorgon.

Var på skolan redan kl 8 idag, satt i Lindellrundan till 11, käkade lunch i Mitum, snackade Iron Man och the Dark Knight med baguettemannen, skrev på boken lite mer, disskuterade boken lite med Ryås, snackade som hastigast med Elin om andra saker än boken och traskade sedan iväg till posten för ett möte/utbildning/whatever.

Det var helt ok, även om jag tyckte att vissa saker och åsikter upprepades lite väl många gånger... men men, bättre det än att det inte sägs alls antar jag...

nu går jag och lägger mig.

ångesten börjar släppa.

Skrev 1000 ord igår, så det rullar på ganska bra.

Nu hoppas jag på en lika produktiv dag idag.

500 ord.

Då har jag alltså jobbat in gårdagen. Nu måste jag skriva dagens 500.

Det känns ändå som att det börjar lossna, det är av någon anledning alltid de första 1000 orden i varje kapitel som är de svåraste.. när man skrivit så långt så brukar resten falla på plats rätt snart.

Det är väldigt spännande att skriva det här kapitlet, jag upptäcker nya saker hela tiden och jag vet inte exakt hur saker och ting kommer att gå till. Jag tror jag vet vad som kommer att ingå i kapitlet men det lever verkligen sitt eget liv just nu så vi får se hur mycket som kommer med av det jag planerat.

Nu ska jag försöka flytta tillbaka till Lindellrundan.

Inte tid egentligen...

...jag ligger som sagt efter i skrivandet, fick inget gjort igår då jag jobbade på Coop Forum mellan 8-17 för att sen glo på Fight Club tillsammans med Marran.

Var lite seg i morse så jag kom inte igång med skrivande förän kl 9, det går lite segt just nu.. känner lite att jag står och trampar vatten. Knappt tvåhundra ord på en timme...

Målet för dagen är minst 1000 ord, men jag hoppas på att skriva färdigt kapitlet helt och hållet (vilket borde bli drygt 2000 ord till).. vi får väl se.

Posten ikväll, imorn och på fredag. Sittning och sen spexfest på lördag. Måste försöaka hitta peppen.

tjahoj!

583 ord sedan förra inlägget. Det är helt ok.

för att hålla målet på 2500 ord i veckan så är ju femhundra om dagen väldigt bra. Med tanke på att hela dagen går bort imorgon, jag jobbar tydligen på Coop Forum på Ersboda mellan 8-17, så borde jag nog försöka få ner minst 500 till innan kl 17.

Otäckt.

Det slog mig just att jag inte har några ursäkter längre, renskrivningen är klar, spexet är klart, jag pluggar inte, jag jobbar väldigt lite... jag måste prestera och det kommer synas väldigt tydligt hur mycket jag gjort eller inte gjort varje vecka. Helt plötsligt känner mig väldigt nervös.

Kapitel 22 introducerar 3 stycken helt nya huvudpersoner. Efter att i 21 kapitel följt två karaktärer så stiger det nu alltså till 5 stora karaktärer. Det utspelar sig i en stad som vi aldrig tidigare besökt och det talas om saker som vi inte känt till tidigare... det är mycket att tänka på, mycket detaljer som ska fixas och mycket nytt som ska introduceras. Det här är ett kapitel som förmodligen kommer skrivas om gång på gång innan det blir färdigt.

Lite som prologen som omarbetats från grunden 7 gånger.

Klar med renskrivningen!

Den 28e Januari var boken 75066 ord lång. Idag, den 5e maj, är den 86184 ord. För er som inte är vana ordräknare kan jag upplysa er om att 86184 ord är ca 150 A4.

på tre månader har boken blivit 11118 ord längre och (förhoppningsvis) sjukt mycket bättre.

21 kapitel av uppskattningsvis 60st klara.

86184 av ca 250 000 ord är skrivna.

strax över 36000 ord skrivna sedan andra januari, vilket är lite av en besvikelse. Under perioden 2 januari - 5 maj borde jag ha skrivit minst 45000 ord enligt schemat, så jag har lite att jobba igen. Minimumkravet per vecka är 2500 ord, målet per vecka är 5000 ord.

Men å andra sidan, jag hjälpte till att producera ett spex och jag har renskrivit 86184 ord under den tidsperioden så jag borde kanske vara hyfsat nöjd. Nu har jag en stadig grund att arbeta vidare på så med lite tur så kommer det gå framåt i superfart nu.

p.s. anledningen till att jag inte bloggat något sen i torsdags var för att jag var och såg Iron Man på bio i torsdags och sen tänkt att jag ska skriva en recension av filmen, men jag orkar inte.. allt jag har att säga är att jag tycker den var klart sevärd, lagom lång, behagligt lite action, och bäst av allt....[trummvirvel]... Gwyneth Paltrow som Pepper Potts!

Balkongväder

Det är så här det ser ut där jag suttit och skrivit idag. Det är trevligt men man får lite träsmak i ändan efter ett tag :P



Det har tagit lång tid och jag är fortfarande inte klar med kapitel 21, men jag tror att den svåraste biten är över nu. Jag är lite rädd för att de första tre sidorna rör sig framåt lite för långsamt, vi får väl se vad Håkan Bråkan säger när han har läst det.

Nu ska jag kila ned på stan och se Iron Man. Film är bäst på bio.

Då var jag här igen...

Sitter på balkongen, lyssnar på meat loaf, dricker iofs te istället för öl och det är inte lika soligt idag men va fan... det är nice :)

Jag borde fixa lite till med bokföringen, men det tror jag får vänta...

jag sitter fortfarande och kämpar med kapitel 21. Det har potential till att bli längsta kapitlet så här långt, men jag tror nog att det i slutändan kommer behöva buga sig inför kapitel 15.

Den som lever får se.

En sån eftermiddag :)

Sitter ute i solen på balkongen med Marran och lyssnar på en livekonsert med Rolling Stones. Sympathy for the Devil, Gimme Shelter och Satisfaction.

man blir lite pepp ändå.

kanske jag borde dricka en öl ändå?

Som det kan gå...

Jag tar mig som ingenstans i renskrivningen utan gör bara kapitlet längre och längre. Jag har renskrivit sida 1 och gjort den 500 ord längre. Jag börjar dessutom bli riktigt snurrig i huvudet.

Jag tror snart jag lägger ned för idag.

Djävulskt viktigt.

Efter att ha skjutit på det i några månader tog jag mig i nackskinnet och gjorde lite efterforskningar på militära grader och militärförband och bestämde mig slutligen för hur jag vill ha det med officersgrader och dylikt i min bok.

Jag antar att jag borde läsa en bok om militära strategier, kanske börja spela lite Total War eller se några dokumentärer... men det kan nog vänta ca tio kapitel till eller så... kanske går det någon kurs på universitetet?

En sammanfattning av gårdagen: det gick skitbra före lunch, sen käkade jag tårta och efter det såg jag the Assassination of Jesse James by the coward Robert Ford. Grym film, och det bästa är att jag har hört rykten om en fyratimmars-version.. dräggel dräggel dräggel...

Men filmtittande gjorde dessvärre att jag inte blev klar med renskrivningen av 21 igår, så nu jobbar jag på den idag istället. Det verkar vara ett bra kapitel, välskrivet och konsistent med tidigare kurser... men jag upptäcker nu att det finns så mycket mer jag vill berätta i kapitlet, det är en så stor vändning i historien att jag vill få med vart ögonblick, varje handgest, varje fallande regndroppe, alla ljud och tankar... det är lite som den där Aerosmithlåten.

I don't wanna close my eyes
I don't wanna fall asleep
'Cause I'd miss you, babe
And I don't wanna miss a thing
'Cause even when I dream of you
The sweetest dream will never do
I'd still miss you, babe
And I don't wanna miss a thing


Det här med att hinna skriva två kapitel till den här veckan vet jag inte riktigt längre om jag tror på.

Be there or be square!

Jag kommer att stå där, längst fram vid kravallstaketet, I min Avril Lavigne t-shirt och skrika lungorna av mig när han river av låtar som Bat out of Hell, Paradise by the Dashboard Lights, I would do anything for love (but I won't do that)... och så kanske man kan hoppas på Gimme Shelter?

Snart så..

Bara ett inlägg till efter det här och sen får jag tårta :D


Jag har nu tagit en betydligt längre lunch än vad jag borde, å andra sidan så gjorde jag en mer detaljerad planering av kapitel 22-25. under lunchen så det kanske jämnar ut sig.

Nu påbörjar jag renskrivningen av kapitel 21. Pepp, pepp, pepp!

Typiskt också...

det var inte 200 inlägg, det var 197 inlägg och 3 utkast.... men, men.. två inlägg till idag och jag får fortfarande käka tårta :D

200 inlägg?

Kan det verkligen stämma? Isåfall måste jag fira med en tårta senare idag :)

Just nu sitter jag sedan 1,5h tillbaka i hörsalsrundan och skriver, hur lugnt som helst. Är halvvägs igenom kapitel 20, känns väldigt bra det här. Lite orolig dock över att det har börjat värka lite grann i höger långfinger och ringfinger, samt att jag börjar bli lite trött i handlederna... det är tungt det här att sitta och skriva på dator flera timmar varje dag.

I övrigt så har jag lite dåligt samvete för att jag inte nappade på att jobba igår och idag, jag har egentligen tid och jag behöver pengarna... men det är så jävla skönt att vara lite ledig... men jag har i alla fall tagit på mig ett extra pass i maj. Alltid något.

Kanske ska se på film med Chris i eftermiddag, om det är så måste jag ligga på som fasiken med skrivande nu.. dvs. sluta upp med att blogga!

En sån dag!

Jag är kanske lite enkelspårig i mitt bloggande just nu, men det beror kanske på att mitt liv är lite enkelspårigt just nu... skriva bok, skriva bok, spexa, skriva bok, skriva bok...

Har renskrivit 4 sidor till ikväll vilket innebär att allt jag har kvar tills imorgon är...6+8 = 14 sidor!

...

dvs. lika mycket som jag gjort idag nu när jag tänker efter...

...

aja, mitt humör ska inte släpas ner i dyn för det. Det kommer gå hur bra som helst imorgon, med en tidig start och en matlåda så kommer allting gå som på räls. Pepp1!

Sen är det dags att skriva nytt!!! jag peppar redan inför kapitel 22-25s hovintriger och smugglare som plockar upp vilsna små flickor! Pepp2!

Det där gick ju bra.

Sex och en halv timme på Universitetet och 10 renskrivna sidor. Det verkar optimistiskt att bli klar med renskrivningen idag, men definitivt till imorgon. Då ska jag vara på universitetet strax efter 8, och jag ska inte byta och sätta mig i Mitum vid lunch.

Det funkade grymt bra att sitta i hörsalsrundan.

I övrigt är jag lite bitter att mitt paket från Ginza inte anlänt än. Jag vill ju lyssna på lite power metal!!! Och lite rolling stones.

Jag blir så glad!

Jag älskar folk med social kompetens, jag sitter och skriver för fullt och så ramlar det in en umespexare och vi börjar prata lite grann men efter ca 1 minut så säger han: 'nä, nu ska jag lämna dig ifred, det känns som att jag stör dig i ditt arbete'.

helt fantastiskt. Jag tackade så mycket för sällskapet och för att han lämnade mig ifred.

Ampe har en hel del att lära av den killen.

Ny vecka, nya krafttag!

ok, det här ska bli en produktiv vecka. Jag ska bli klar med renskrivningen idag och sen ska jag ha skrivit minst 2 nya kapitel innan veckan är slut. Jag har bytt lokal och sitter nu i hörsalsrundan vilket är trevligt, mer umespexare och mindre Clumpsy/Ampe.

I väntan på att mitt te ska bli klart...

..så passar jag på att bloggeliblogga lite.

Söndag. Inte så mycket bakis. Sov till 10. Fixade med bokföringen. Försökte tvätta bort smink ur ansikte, gick sisådär... drog till Umedalen. Kom tillbaka och käkade mat som Marran lagat. Somnade (nästan) i duschen. Kokar just nu te och ska se på the Bourne Ultimatum innan jag går och lägger mig.

Siktarpå en tidig morgon, mycket skrivanda att ta igen efter som min torsdag totalkvaddades av att Clumpsy och Ampe satt och snackade bredvid mig hela dagen. Och på fredag blev det inte mycket gjort ändå...

Imorgon funderar jag på att sitta i hörsalsrundan och skriva. Fast det bygger på att jag hittar ett uttag till min dator, och att jag inte blir ivägskrämd därifrån. Det är ett väldigt läskigt ställe att vara på, men kanske bra för inspirationen? I alla fall så är det väldigt liten risk att stöta på Clumpsy eller Ampe där...

Nu tror jag minsann att mitt te är färdigt. Minsann, minsann.

Det är ju idioten som springer runt i vårt kök och tror att han är Mollgan.

Så galet roligt.

LÄS!


ni kommer inte ångra er.

98562,50...98563,50....98564,5....

Så här såg det ut när jag och Mähler räknade igenom umespexarnas kassa.






Jag vill tillägga att de här pengarna inte längre befinner sig i nudistkollektivet myshörnan.

mutter mutter...

Efter att i dryga två timmar inte fått nåt gjort för att Clumpsy och Ampe sitter och snackar oavbrutet om sig själva (det är iofs roligt att lyssna på Clumpsy´s tjejproblem en liten stund) så har jag nu fixat kapitel 16.

Kapitel 17 är i gott skick om än inte lika välformulerat som de två tidigare kapitlen. Kampen fortsätter.

Nu sitter jag här...

...efter många om och men lyckades jag ta mig till Universitetet. Jag har egentligen redan varit här idag, jag gick hemifrån första gången strax före 9 men när jag var framme vid Fantastisk så kom jag på att jag inte hade någon plånbok eller nyckel till Hagalokalen med mig... så jag vände om och gick hem och nu är jag här igen.

Nu ska jag skriva om slutet på kapitel 16, jag har tänkt mycket på det och listat ut hur jag ska göra för att behålla det bästa av båda världar. Och nej, den smarta lösningen är inte att gör mr. Bad Guy schitzofren...

När jag är klar med det renskriver jag kapitel 17, 18, 19, 20 och 21!

15:30 ska jag och Erik repa vårt spex inför lördagens återspark. Det kommer bli sjukt bra.

Seb är det dags för möte med spexet i Hagalokalen. Kommer bli sjukt roligt att träffa lite folk igen, skälla på dem för att jag inte fått kvitton eller pengar från dem och sen beordra dem att städa upp i Hagalokalen.

Men nu, kapitel 16!

Dilemma...

Jag har en bad guy i min bok, han är riktigt otrevlig och elak. Gör mycket hemska saker.

I första delen av kapitel 21 läser man ur den här karaktärens synvinkel och tanken var att försöka ge läsaren lite respekt och förståelse för den här personen. Även om det aldrig går att förlåta honom kanske man kan förstå varför han handlat som han gjort och inse att även om det finns mycket ont så finns det även en hel del goda kvaliteter hos den här personen.

Det här har jag varit mäkta nöjd över och planerat att skriva in i kapitel 21 ända sedan slutet på februari.

Nu läser jag kapitel 16 och där är han så där alldeles underbart elakt, riktigt riktigt baaaaad. Tråkigt bara att hans sista fem repliker går helt emot det jag tänkt skriva i kapitel 21.

Nu har jag helt plötsligt två personligheter på denna karaktär och en av dem måste bort.

Ska jag skriva om slutet på kapitel 16 och därmed gå miste om de fruktansvärt otäcka meningar som personen uttrycker? Eller ska jag skippa den mer nyanserande skildringen i kapitel 21?

Ondskefull enkelhet eller (förhoppningsvis) gripande komplexitet?

Jag tror just nu att jag imorgon kommer knata iväg till skolan och skriva om slutet på kapitel 16, men det svider. Svider som fan.

Annars så var både kapitel 15 och 16 i väldigt gott skick jämfört med de tidigare kapitlen. Min förhoppning är att jag ska bli klar med renskrivningen av de resterande kapitlen imorgon alternativt på fredag. Sen är det dags för härliga nya kapitel :)

Då håller vi tummarna

Skrev färdigt kapitel 13,5 idag och renskrev färdigt kapitel 13 :)

Jag döpte dessutom om kapitel 13 idag till 'Första Steget', mycket mycket bättre än vad det hette innan.


Nu håller vi tummarna för att kapitel 15-21 är lika välskrivna som jag tror och inte behöver ändras särskilt mycket alls.

hoppas hoppas hoppas.

Back in the saddle

Som sagt, i fredags blev det spontansupande efter jobbet. Lördag bjöd på fyra timmar sol ute på balkongen tillsammans med Nicke. Mycket trevligt, vi satt där och sydde (Nicke på sin overall, jag på den pyjamas jag syr till återsparken nästa lördag).

Sen var det postenfest. Den var rolig. Det verkade så i alla fall. Själv hade jag svårt att få igång peppen. Allting verkar så blekt jämfört med umespexet, jag satt mest och grubblade på en synopsis inför nästa år och vilka som kan tänkas sitta i styrelsen tillsammans med mig. Jag drog mig tillbaka vid kl 23 med ursäkten att "jag mår inte särskillt bra efter gårdagen, för många Jack Daniels och Cola".

Söndagen bjöd på mer syeri på balkongen, rep, pizza, Batman Returns. Sen trixade jag lite mer med bokföringen. Fick ett mail från en tjej som tyckte jag skulle hälsa till "pricken".. jag har ingen aning om vem hon menar... kan det vara giraffen Raffe kanske? Han är ju lite av en prick.

Nu ska det jobbas vidare på kapitel '13,5: konsekvenser' som det så fint fått heta. Det artar sig bra, och fyller glipan mellan kapitel 13 och 14 mycket bra.

Det var gitarren som (av)gjorde det!

Repa eller supa?

repa.

Men fan, jag glömde gitarren i lägenheten.

så då super vi?

ja.

45 minuter och en flaska Jack senare så ramlar jag och Christian in på Origo där vi träffar Nicke som är full som en kastrull. Det var trevligt på Origo, ett gäng människor jag inte sett förut och några jag träffat tidigare. Och viktigast av allt, de spelade Turbo Lover med Judas Priest!

Nu måste jag bara bygga peppen inför postenfesten ikväll...

du sa att du gjort vad sa du?

Uj, det går ju faktiskt riktigt bra att sitta på universitetet och skriva. 2000 ord totalt på två dagar. Det är jag nöjd med :)

Enda nackdelen är väl att det är lätt att bli distraherad. att sitta och snacka med Håkan Bråkan, Erik Utan Ögonen, Elin eller Maxi är väl ok... men att lyssna på Clumsy berätta om sina kvinnoproblem och IQ-test som han gjort är lite väl tycker jag.

Jag uppskattade dock historien om hur han utmanar killen som stulit hans tjej på schack och hur han lyckas vinna 19 av 20 matcher. Men ändå var det den andra killen som gick hem med tjejen.. det är en sjuk värld vi lever i.

Juicy

Nu sitter jag här, efter mycket snack, på skolan för att skriva på min bok. Ska bli spännande att se hur det går.

Jag är egentligen mitt uppe i renskrivningen av kapitel 13, men har istället börjat skriva på ett kapitel som utspelar sig mellan 13 och 14. Jag håller just nu på att skriva ner alla anteckningar och kladdar som jag gjorde förra veckan när jag var på Sagateatern.

ok, då kör vi så det ryker.

Med risk för att låta lite grinig

Jäklar vad skönt det var att vakna upp UTAN att någon borrade fast bindningar på sin snowboard kl 9 på morgonen efter att jag gått en hel vecka i princip utan sömn.

Det är över nu..

En vecka av extremt lite sömn, väldigt mycket stress och en hel del alkohol... och sjukt mycket skoj och skratt. Jag saknar Saga-teatern redan :(

Nu är det dags att knåpa på synopsis inför nästa år... och räkna alla pengarna och se till så att det stämmer :P

Jag är fortfarande sjukt trött, har förmodligen lite feber och ska snart fara iväg och jobba på posten.