Det blir en tidig kväll ikväll...

... jag orkar inte mer nu, har renskrivit 800 ord och skrivit ca 300 nya ikväll... det här är ett väldigt viktigt kapitel där jag förhoppningsvis ska lyckas förmedla att en av karaktärerna tar de första staplande stegen mot en personlighetsförändring som först manifesterar sig på allvar i kapitel 14-15 någonting... det är i övrigt ett trevligt kapitel, lågmält och småmysigt i mörkret... det är bitvis ett väldigt suggestivt kapitel som antyder både det ena och det andra om det förflutna, saker som jag är osäker på om jag kommer att ha tid att ta upp igen senare.. men för ett observant öga finns de här i alla fall.

Jag känner mig väldigt lättad efter att ha gått igenom de 6 första kapitlen. Det känns faktiskt som att historien håller ett betydligt bättre tempo än jag var rädd att den gjorde.... jag känner också stor lättnad över att jag lyckas hålla mig till bokens tema! Jag har hela tiden varit orolig att det tar för lång tid för mig att komma till själva bokens kärna men nu känner jag mig lugnare.. det är väl kapitel 1-4 som kanske borde slipas till ännu mer på den punkten, men samtidigt vet jag inte hur hårt jag ska driva den saken.. jag vill inte att det ska bli att 'det är det här boken handlar om, punkt slut'...

hur som helst, det känns skönt att nu när jag ska till att börja på kapitel 21 bygger på en stabil grund.

vad kan jag annars säga om kvällen? Nicke höll mig sällskap ett tag (fattar inte hur han klarar av att plugga kl 10 på kvällen..), jag har ätit två äggmackor, jag har sprutat vatten på Maja när hon försökte hoppa upp på diskbänken... kom att tänka nu på att det kanske är därför som katterna varit så tråkiga och surat ute i vardagsrummet istället för att gosa med mig... hmm, dessa katter alltså..

Jag har även läst igenom både Hooray for Boobies-tråden och Asses High- tråden på Iron Maiden-forumet, det är ju uppenbart att jag hängt på fel del av det forumet tidigare! 'Take it outside'-delen är nog den jag kommer att spendera mest tid på framöver.

ok, och nu mina damer och herrar, skökor och horkarlar, musiker och trummisar; ögonblicket ni alla väntat på... kvällens dåliga rim!

jag såg ett mjölkpaket på bänken, det var tomt precis som du
Men kära lilla vännen, varför gråter du nu?
Det blir bra snart kan jag lova, För snart kommer ingenting
Ställer en viktig fråga, om den falska sanningen
Alla dagar är som luft nu, men jag andas inte alls
jag skrattar när allt faller, faller på sin plats
blomsprutan står på bordet, en märklig avskedsgåva
jag vet att jag gav dig ordet, men nu så vill jag sova


va fan hände där egentligen? Är det sådär de går när man lyssnar för mycket på kent? Nu får ni avgöra själv, har jag humor och självdistans eller är jag bara sjukt deppig?


Förresten, jag utlovar ett pris till den som först lyckas knäcka vad fan det där rimmet (eller vad man ska kalla det) handlar om. Jag vet inte riktigt vad priset är, men någonting kan jag nog allt hitta på... typ baka en kaka eller nåt sånt...