Jag latar mig.

Eftersom jag var så duktig med skrivandet igår och faktiskt satt tre timmar idag innan jobbet så unnar jag mig själv att kolla på lite film med en katt i knät.

Filmen är Streets of Laredo, uppföljaren till Lonesome Dove och Return to Lonesome Dove. En miniserie på ca 5 timmar eller nåt sånt. Jag har nu sett första 1 timme och 20 minutrarna och det suger ganska hårt.

Lonesome Dove var storslagen i sin enkelhet. Return to Lonesome Dove var en mer episk fortsättning som lyckades släta ut de få felen med intressanta karaktärer och suveränt skådespeleri.

Streets of Laredo är lika vacker som de två tidigare men trovärdigheten saknas, storyn känns inte helt klockren.. skådespelarna är duktiga, men manuset är inte skitbra skrivet så det hjälper inte så mycket... och den är full av små irriterande stereotyper (som visserligen fanns med i säsong 1 och 2, men där var de ändå personligheter man kunde älska eller hata).

Ännu en crazy halv-indian har dykt upp och ska föreställa storboven i den här filmen, Blue Duck i ettan var bland det läskigaste jag sett på film, vad-han-nu-heter i tvåan kändes kanske lite som en blek kopia men det funkade ändå i slutändan... det här känns bara idefattigt.

Men men, jag ska inte dömma ut den helt.. det är ju trots allt dryga 3 timmar kvar, mycket kan hända.

Men jag tror att min rekomendation kommer att bli: Se Lonesome Dove, vill ni ha mer se Return to Lonesome Dove.. vill ni ha ännu mer, läs böckerna eller se om Lonesome Dove och Return to Lonesome Dove.

Jag återkommer för mer reflektioner om ca 1,5 timme.