Saker som aldrig blev av (och tur är kanske det)2

Bloggandet har kanske blitt lidande men bokskrivandet går framåt.. under tiden så kan ni hålla er tillgodo med mitt synopsisförslag för årets umespex. Så här i efterhand vet jag inte riktigt vad jag tycker om det, det har några roliga ideér men en hel del som jag skulle göra annorlunda om jag skickade in det idag...

Bli inte avskräckta nu om ni orkar läsa det här, årets spex är mycket roligare än det här... gå och se det!


Den onde, den gode och den överförfriskade
Eller: För en handfull poäng
För ett bidrag till
Alla älskar Sally

Somliga kanske säger att Vilda Västern tog slut år 1908 när legenderna Butch Cassidy och the Sundance Kid sköts till döds av Bolivisk militär. Andra må påstå att det var så sent som 1921 när Mexikanska revolutionen nådde sitt slut efter över ett decennium av stridigheter. Det finns de som menar att västern var ett minne blott redan 1890 när nybyggarna till slut slog sig ned på den amerikanska västkusten och de Förenta Staterna stolt kunde göra anspråk på allt land mellan Atlanten i öster till Stilla Havet i väster. Givetvis har de alla ap-fel och här kommer nu historien om hur det egentligen gick till när den epok vi kallar Vilda Västern tog slut…

Prolog: Vem? ÅH NEJ INTE DU!!!
Året är 1906, det är sen sommar och natt mellan torsdag och fredag. Under fullmånens sken leder en man sin packåsna längs en ödslig väg till ljudet av vildhundars ylande. Mannen är ingen mindre än Borgmästaren för Umeah City, en stad där Vilda Västern i allra högsta grad fortfarande är vild. En stad som en gång i tiden bar löften om rikedomar, rättvisa och en trygg framtid för alla men som sedan länge varit försjunken i en ond cirkel av dekadens och våld. Hederligt folk lever i ständig rädsla för de revolvermän, skökor och kortspelare som allt eftersom resten av Förenta Staterna blir mer och mer civiliserat söker sin fristad i Umeah City.

Men stadens borgmästare har inte tappat tron på staden, och i ett försök att rädda sin älskade stad ur fördärvet har han den senaste månaden varit runt om i landet för att skramla ihop pengar till en restaurering av Umeah City. Men nu i slutet på hans resa, med han kära stad inom synhåll händer det otänkbara, borgmästaren skjuts till döds och någon stjäl hans packåsna och det guld som skulle bli stadens räddning!

Akt 1: Dråpligt värre
Det är lördag och på Umeah Citys kyrkogård håller Prästen Patrik begravningsceremoni för borgmästaren. Närvarande är ett litet sällskap bestående av Borgmästarens fru, Sheriffen och Tidnings-Terry. Efter att begravningen är till ända träder en mystisk man som betraktat allt från håll fram till Borgmästarens fru. Han presenterar sig själv som Mannen med ett Namn, den bäste prisjägare av dem alla. Han påstår vidare att han fått betalt av borgmästaren för att rensa upp i Umeah Citys undre värld och lovar att hitta den skyldige till detta kallblodiga dåd. Mannen ger sig av lika hastigt som han kom och kvar på kyrkogården står borgmästarens fru, hon tittar mot sin makes gravsten, suckar och säger: ”ja du, Cecil, det var då bra dråpligt det här…”

Akt 2: Whiskey eller Öl?
Senare på lördagskvällen samlas folk på saloonen för att se Sally och hennes flickor uppträda. Det skvallras till höger och vänster om mordet på borgmästarn, det försvunna guldet och om den nyanlände mystiske främling som ställt frågor om mordet runt om i staden. Efter Sallys sångnummer dyker Mannen med ett namn upp och berömmer Sallys sångröst och hennes skönhet. Sally smickras dock inte lätt och tycker att denne prisjägare är en illaluktande tölp. Mannen förhör Sally om vart hon befann sig på mordnatten, Sally skrattar bort det hela och säger att om han inte kommit längre i sin utredning kanske han borde byta yrke. Mannen med ett namn går bort till baren för en drink.

MANNEN MED ETT NAMN: Hur är whiskeyn på det här stället?
SALOONSÄGAREN: Som ett medecinarspex utan medicin….
MANNEN MED ETT NAMN: En öl tack!

Men knappt hinner Mannen med ett namn påbörja sin välförtjänta öl innan han hör hur en man längre ned längs baren börjar prata om att han tidigare under dagen sett Indiana Jens smyga omkring utanför staden med en packåsna som är misstänk lik borgmästarens. Mannen med ett namn skyndar sig snabbt ut från Saloonen, övertygad om att han är väldigt nära mordgåtans lösning.

Akt 3: Det är inte lätt om man är indian…
Ute på prärien står Indiana Jens med borgmästarens packåsna och undrar hur det nu ska gå med hans dröm om att bygga ett ståtligt kasino. Det var nämligen så att borgmästaren innan det att han gav sig ut på sin resa lovade Indiana Jens att han skulle förbjuda alla former av spel i staden och ge Jens tillstånd att starta ett eget kasino utanför staden gränser. Men nu är borgmästaren död, pengarna är försvunna och allt Jens har kvar av sin gamle vän är den illaluktande packåsnan som han tidigare samma dag fått reda på att han ärvt.
Mannen utan namn dyker upp och anklagar Indiana Jens för mordet på borgmästaren. Indian Jens nekar och försöker förklara situationen men då dyker Sheriffen upp i sällskap med en arg folkmassa som kräver rättvisa. De tillfångatar Jens och släpar iväg honom till fängelsehålan och kvar ute på prärien står Mannen med ett namn kvar, helt plötsligt väldigt osäker på hur allt hänger ihop och vem man egentligen skall tro på. Där och då tänker han (och så här långt in i föreställningen förmodligen även publiken nåtts av denna tanke); ”gud vad skönt det vore med en paus!”

Akt 4: Så det var hela tiden du!
En kaosartat rättegång mot Indian Jens äger rum inne i stadens tingshus. Med Sheriffen som nitisk åklagare, och en Jury (kvintetten) som törstar efter blod och den alltid like partiske Tidnings-Terry som domare ser situationen inte särskilt ljus ut för Jens. Den enda som kommer till hans försvar är Sally som till sist med nöd och näppe lyckas frikänna honom.
Mannen med ett namn anländer och påstår att han har listat ut vem som är den riktige boven i spexet, han har undersökt många personer som haft motiv men först nu har han kommit fram till någon med skarpsinne nog att ligga bakom en sådan lömsk plan; Prästen Patrik! I ren desperation tar den lömske prästen Sally som sin gisslan och avslöjar sig själv som den onde gärningsmannen. Han säger till Mannen med ett namn att om han vill avsluta det här en gång för alla ska han möta honom uppe på kyrkogården för en slutgiltig uppgörelse man mot präst.

Akt 5: Slutet
Mannen med ett Namn och Prästen Patrik möts på kyrkogården för en duell enligt gammal tradition i vilda västern. Men i det sista avgörande ögonblicket bryter båda duellanterna ihop och börjar gråta. Patrik bekänner sin rädsla för bergsgetter och Mannen med ett Namn avslöjar att han heter Florence och hur jobbigt det är för honom att alltid behöva leva upp till sitt eget rykte! De omfamnar tröstande varandra och en pinsam tystnad sprider sig över kyrkogården. Tystnaden bryts till slut av Indiana Jens som suckar och nedstämt säger de legendariska ord som markerade slutet på en legendarisk era: ”vilda västern är ej som förut”