smug

Men vad är det här, två inlägg på två dagar? Är det bloggens ångestfyllda dödsryckningar? Det sista sprakandet från radion innan den totala tystnaden lägger sig över världen efter den Stora Katastrofen (the end is nigh!)? Kan det vara så att jag slutat spela Fallout och nu har tid med annat? Fått sparken från posten för att jag spelat för mycket Fallout och sedan klarat Fallout så att jag nu har ännu mera tid än om jag bara klarat Fallout?

Näpp, jag har bara återgått till att skriva på min bok. På datorn. Den senaste månaden har jag lite sporadiskt skrivit två kapitel i ett litet antekningsblock och nu tänkte jag skriva ned dem på datorn, och likt magi så känner jag ett starkt behov av att skriva på bloggen istället för på boken. Jävla skitblogg.

Jag måste börja ta itu med det här nu, 1 oktober är betydligt närmare än vad man kan tro. På den tiden ska jag ha skrivit 36 kapitel till. Typ 100 000 ord. yeah right.

Jag kommer inte vara klar första oktober och boken lär sticka iväg en bra bit över 250 000 ord. Men men, nu till det jag tänkte skriva om.

Jag kom alldeles nyss på mig själv med att börja på en 'tack till'- lista att ha i början av boken. Det känns äckligt smug att syssla med något sådant, men samtidigt vill jag verkligen tänka igenom vilka som förtjänar ett tack.

Robin Hobb, Brandon Sanderson, Håkan Bråkan känns självklara. Nicke med sitt lilla karaktärsregisterprogram han knåpat ihop åt mig förtjänar en plats där. Därefter blir det svårare. Det finns många som har bidragit till det här projektet vare sig de vet det eller inte.

Nä, usch så pretantiös jag känner mig. Nu är det lika bra att jag sätter igång att skriva istället. Jag har kokat en kanna te, jag har musik som spelar svagt i bakgrunden, anteckningsblocket ligger framme och alla de rätta dokumenten på datorn är öppnade..

..allt jag behöver göra nu är klicka på 'publicera inlägg', stänga av firefox och fortsätta där jag slutade sist. Det finns en hel värld därute.